Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Men det finns olika skäl till det. Det har varit fullt upp dagarna i ända.
I måndags var jag på BVC och fick träffa Eva. Den snälla Eva ska jag tillägga. Hon vet vad bebisar som jag behöver och ger en massa tips till mamma. Ett av tipsen var att jag ska få smaka lite mer av maten som mamma och pappa äter. Sen blev det självklart vägning och mätning. Tro det eller ej nu ligger jag över "normal-vikts-kurvan", jag höll på att sätta salivet i halsen. Såg att mamma blev lika förvånad som jag. Jag växer så det knakar.
I tisdags var det utflyktens dag. Oscar och jag blev runtdragandes över kullersten och annan bråte. Färden gick längs med norr mälarstrand, det var säkert fint, jag sov.
Lördagen den 15:e september var dagen D, D som i Dop. Det var inte en dag försent för dopklänningen började sitta lite tight. Mormor, morbror och mina galna kusiner kom redan i fredags. Jag har världens coolaste kusiner. Folke som är gosigaste av alla gosiga, han är snäll. Malte han är som en ångvält, inget står ivägen. Tittade lite extra på Malte, försökte insupa allt, någon gång ska ju jag också kunna gå och prata. Gissa om jag var trött den natten, jag vaknade inte en enda gång!!!!! Mamma och pappa trodde inte sina ögon när de tittade på klockan och den var 6.30. Jag hade kunnat sova lite till men Malte ville annat.
Att döpas var helt ok. Prästen Klaus Dietz är en riktig skämtsam man. Han underhöll mej en hel del, hällde bland annat vatten på mitt huvud. Frida sjöng fint i kyrkan och jag blev så glad så jag både skrattade och dinglade med benen. Det här borde jag få vara med om oftare. Slutet gott allting gott jag stupade i säng kl 19 och sov mer eller mindre hela natten.
Nu är jag kolikbarn, nej jag menar katolik.
Hej då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar