Solen skiner, vinden viner, fåglarna kvittar och knoppar brister. Det är underbart att få upptäcka våren. Sanden smakar fortfarande spännande och spaden är svår att använda. Men det kommer det kommer, allt har sin tid.
I tisdags upptäckte jag att Bossa har en egen matskål. Fy vad fuskigt. Snålhet har jag aldrig gillat utan tyckte att hon skulle dela med sig av sina godsaker. Det såg ut som miniköttbullar som torkat. Miniplask, minidisco, miniköttbullar alltså var det nåt för mej. Jag smakade men hann bara äta upp halva innan mamma satte P och stoppade sitt finger i min mun. Ähh det var ändå inte så gott. Inte lika gott som pappas miniköttfärsås, så det så! Bossa får behålla sin mat för sig själv, ett tag till iallafall.
Jag har fått en minitand, den är så mini att den knappast känns. En kindtand.
Nu ska jag gå och gosa med Pelle Pepp, Pingu, Börje, Fido och den gröna lilla grodan.
För er som undar, jag kan forfarande inte gå mer än 4 steg själv. Kanske att jag går till hösten om jag orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar