Ögonen är ok och jag är åter på dagis. Det känns skönt, vardagen är underskattad.
Min så kallade kompis Carl på dagis är skitjobbig. Han ska bara busa och bråka med mig hela tiden. Dra av mig mössan. I måndags lackade jag ur totalt och blev jättearg. Ville inte sova brevid honom i vagnen. Tur att fröken tog min ilska på allvar så jag fick sova själv med Mini, min hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar