Livet är en fest

Helgen som var skall sent glömmas. Det var fest med stort F. Nikita bjöd in oss alla och vi åt tills det tog stopp. Nu råkar det vara så att Nikita har en pappa som är fenomenal på att göra god mat. Jag fick äta saker som jag aldrig tidigare sett eller hört talas om. Risotto och rött kött, vaniljglass och inlagda körsbär, kex och ost i alla dess smaker, sist men inte minst en egen skål med ostbågar. Jag var öööverlycklig. Sken som en sol. Energin flödade och sockret kröp under skinnet så benen inte kunde vara stilla en sekund. Det här är vad jag kallar fest. Sömntågen kom och gick, jag hoppade inte på ett enda. Tänk om jag missade nåt. Kl 23.30 började Nikita visa en del tendeser till att vara trött så det var dags för oss att gå hem. Väl hemma hade jag inga problem att somna. Dagen efter vaknade jag som vanligt 06.00 pigg som en lärka och utan huvudvärk. Pappa morrade nåt om att arla morgonstund har gått i konkurs och ska så vara länge till. Mamma ojade sig över att hon var mätt och magen ännu tjockare. Nog om självömkan, upp och hoppa!!!

Senare på dagen blev det en reäl siesta på 3 tim och 15 min.

Snön har kommit till stan och jag har fått leka i snön och åkt pulka.